Den här veckan har det runnit många tårar längs mina kinder. Men inte av sorg utan glädje. Nåja, det började med lite melankoli men det har bytts ut till glädjens tårar.
Under veckan satt ja med J i en mörk biosal och mina ögon tårades av en väldigt simpel tjejfilms scen. Blev lite generad över det tills jag insåg att hon där bredvid satt och snyftade ännu mera. Det var vackert.
Idag kom jag in efter att ha lägat i trädgårdsgungan och drömt bort ett par timmar i solen. Jag öppnade Tv:n och klickade fram ett program som handlade om två 80+ åldringar som levt ett liv tillsammans under 65 år. Mannen föklarade med gråt i rösten hur mycket "Kerstin" betytt för honom: "Under dessa år har jag insett att dom som inte tycker om min Kerstin är bara dumma i huvudet, ibland har jag varit en av dem". "Jag har aldrig varit någon spelare i varken trav eller lotto men en gång har jag vunnit första pris och då fick jag världens bästa tjej och hon blev min".
Insåg att jag satt där och grät så det rann längs kinderna över hur vackert hela det talet var. Tänk att kärlek mellan två människor kan bestå efter så jättemånga år och någon vill/vågar prisa sin hustru på det viset inför andra. Det om något bevisar att äkta kärlek finns på riktigt och den kan bestå även om många år har passerat och man har sett allt hos den andra.
Jag är glad att jag kunde känna så många starka känslor under en och samma vecka över ganska clicheáktiga saker. Men det är ju nog bara så att det är dom små situationerna som blir dom stora i längden. Man går o tror ibland att man sett och gjort allt som nånsin skulle väcka större känslor i en nånsin mer. O så inser man mitt i allt hur lätt man påverkas av de mest otippade och små händelserna. Har funderat en del på om man borde sluta känna och påverkas av andra mänskor som man gör, och bara skydda sig själv med att vara likgiltig så man slipper känna den där svidande känslan efteråt. Men vad är det för liv? Jag vill ta risker med svidande känslor istället för att inte känna nånting alls. Annars blir man ju bara en argsint granntant som gnäller om oljud i trappuppgången och skickar hatiska sms till kokkolan lehti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar