Inatt satt två vänner i varsin lägenhet och grät tillsammans. Ja, över samma sak. Någon kanske undrar va som e så big deal me dehär att flytta ifrån några vänner. Men saken e den att vi har lutat mot varandra i vått o torrt i mååånga år. Att vi snart inte kan göra det sådär bara känns obeskrivligt skrämmande. När jag gick sönder en dag i januari snart två år sedan satt vi under samma filt och grät tillsammans i många timmar. Att någon brast och grät mer än jag själv för min skull kommer jag aldrig att glömma. Då insåg jag vilken vän jag hade. Men ja vet ju att verklig vänskap finns kvar även om man inte kan träffas så ofta. Den här låten säger egentligen allt detta.
http://www.youtube.com/watch?v=u2hYn_4yuhc&feature=related
Vad har hänt med mig under åren i Vasa? När ja kom hit va ja nitton och första kvällen här satt ja o min rumppis o grät av allmän hemlängtan. Mitt i allt måste jag börja laga mat och städa för annars gjorde ingen annan det heller, alltså blev det stökit och jag levde på makaroner. Följande två åren bodde jag med J och vi låg i soffan, åt glass och längtade efter våra pojkvänner som kröp i nylands skogar. Senare följde otaliga tortilla-, pannkake- och spenatsoppakvällar. Plötsligt tappade jag mer eller mindre kontakten med vännerna även om vi fanns i samma stad, koncentrerade mig på att vara flickvän och levde ut min emo-wannabe fas. Pinsamt värre. Ja o så förlovade jag mig som sig bör och ignorerade ett antal varningssignaler ungefär varje dag. Mitt i allt vändes allting upp o ner o så sku ja helt plötsligt lära mig att stå på egna ben, tänka själv och tycka om mig själv igen. Andas in och ut, dag in och dag ut. På nätterna har jag vakat otaliga timmar och varit antingen på jobb, kär eller bedrövad, ibland allt samtidigt. Men jag har insett att ja e älskad fö den ja e o inget annat har någon större betydelse. Har haft så roligt o lärt mig så mycket. Ibland kan ja tycka att ja bara kastat bort en massa år på att vara på fel ställen och med fel person. Men allt har haft sin mening. Jag har haft en uppgift.
3 kommentarer:
http://www.youtube.com/watch?v=3BfsQqvEeTw
/J
Joo, int ska man låta det förflutna väga mer än framtiden. Det som du har gått igenom hittills, kan antingen dra ner dig i förtvivlan eller så kan du göra bättre och mer mogna beslut, tack vare det. Ganska spännande. Kanske i sånahär lägen kan man minnas "teorin" om att Gud kan vända varje situation till välsignelse och faktiskt se det i praktiken. Utan din erfarenhet, så sku du knappast ens kunna tänka så som du gör nu. Pidetään lippu korkeella, eikö? :)
Fint sagt. Tack sötisar! kräm*
Skicka en kommentar