Det är häftigt att iakta människor på avstånd i en vecka, utan att ha ett gemensamt språk med dem. Fransmän är väldigt intressanta. De flesta ser ut som de mest personliga, attraktiva människorna jag sett i Finland, men det är bara min åsikt. Naturlockigt hår, personliga näsor, ljus hy trots solen som bränner även den brunaste turisten. Deras chill-attityd till livet där butiker öppnas när försäljaren hinner göra det, långa nätter där folk har roligt utan att bli stupfulla och pinsamma och njutningen av mat och dryck i de mest sköna miljöerna man kan tänka sig är något som passar mig. Men samtidigt hade många fransmän en ganska snobbig stil åtm. mot oss turister. Har läst Albert Edelfelts samlade brev från livet i Paris och hans iaktagelser var inte så långt ifrån mina. Trots allt nytt och intressant var sex dagar tillräckligt länge för att få hemlängtan. Men jag vet inte vad jag längtade efter egentligen. Kyligt väder, arbetet som påminner mig om "Groundhog day" och uttråkan i allmänhet? Kanske man måste resa bort för att kunna uppskatta och se också det som är positivt här hemma.
1 kommentar:
det syns att ni har haft en urskön resa! jag hoppas fortfarande att få uppleva paris en dag..:)
Skicka en kommentar