Idag fick jag plöstligt veta att min bror hade fått kallelse att åka till London på "jobbintervju". Han skulle åka redan idag också, huksfluks. Problemet var bara att hans plan om att övernatta på ett ställe inte hade gått igenom. Så han hade alltså ingenstans att sova nästa natt. Jag kan bli väldigt hispig om jag blir orolig. Gick igenom skräckscenarion i huvudet där han ligger och sover på någon parkbänk. Då började hjärnan arbeta på högvarv: "Vem känner du som kanske känner någon i London...??" Och så mitt i allt kommer jag på att jag själv känner en vänlig själ som troligtvis återvänt till London efter julen.
Jag tänkte aldrig att ja skulle säga det här men, tack och lov för facebook! Ett litet meddelande och inom en timme hade jag fått svar och denna människa med ett hjärta av guld var redo att gå och möta brorsan och ge husrum åt honom under kommande natt.
Alltså dessa underbara och godhjätade bröder och systrar, vad skulle man ta sig till utan dem?
Gud är god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar