Det här med hår

Just nu lever jag under existensminimum, sett ur välfärdssynvinkel. Men jag fortsätter existera.

Jag gillar verkligen min tillvaro. Äntligen måste/får jag använda min fantasi och kreativitet. Det skulle jag inte göra om jag hade pengar som lämnade över efter räkningar och matinköp, tyvärr.

Vi tar det här med hår som exempel.

Jag har sprungit till frissan under x antal år för att fixa håret och framför allt luggen och spenderat äckligt mycket pengar på frisyrer som växt tillbaka till samma tillstånd efter ca. 1 månad.

För några dagar sedan såg jag mig i spegeln och konstaterade att jag inte tyckte om luggen som växt förbi ögonen men ändå inte räckte för att fästas bakom örat. Jag grabbade tag i saxen och klippte helt kallt några cm av luggen. Sedan stod jag en timme och finslipade på det hela tills det såg ut som en pannlugg. Resultatet blev inte direkt proffsigt, men den är home made. Jag känner mig betydligt nöjdare över min lugg än vad jag nånsin skulle göra efter ett besök hos frissan. Ännu bättre känsla än då man lyckas med hembakade bullar eller stickade strumpor.

Ps. bilden är inte ny, luggen på bilden har jag i min lathet betalat för.