7.19.2013

Viljan

Jag vill spatsera i gräset
Känna energin från jorden mellan tårna
Strömma vidare i kroppen
Känna hur det naturliga och vackra
Helar och sköljer bort
Det som varit

Jag vill lägga mig ner under en gammal gran
Kanske luta mig mot den
Känna hur länge den varit med
Och hur trygg den är

Jag vill klättra upp på taket
Och komma på att ingen kommer att be mig komma ner
Där ska jag dricka mitt kaffe och titta ut över vattnet

Jag vill gå över vägen i handduk
Ställa fötterna på bryggan
Känna vågornas rörelser
För att sedan plumsa in i det våta
Känna adrenalinet ruscha i kroppen


Jag vill hämta ved från lidret 
Och tända en eld i den gamla vedspisen
Känna att jag kan det här med att tända en eld
Jag ställer en kastrull på spisen
Och gottar mig över att det är så enkelt
Allt det där

Jag vill känna en liten filurs päls stryka sig mot mina bara ben
Höra hur den spinner för att få lite uppmärksamhet
Sedan söker jag upp något stickprojekt och sätter mig i hörnet
Känner hur jag får vara här och nu
Att ljuden jag hör är trygga och bekanta

Jag vill klättra upp till min hemliga kammare
Där Friden är
Jag lägger mig på golvet
Och känner husets trygghet mot ryggen
Där får jag sucka eller släppa ut det som finns inuti
För att sedan dra in frid och ljus
Där hämtar jag kraft



Jag vill ta fram en fin och stadig korg
Och drar på mig de gula stövlarna
Jag tar min mammas gamla cykel 
Och cyklar till skogsbrynet
Där plockar jag några svampar
Inte för att det behövs 
Men för att jag kan

Jag vill se snöflingor virvla utanför det gamla fönstret
Rena och vackra
Det är så tyst
Att jag kan höra mig själv andas
Det behövs ibland



Jag vill bli euforisk över ljuset
Som möter mig där jag sitter vid husväggen
Jag hör vattnet som droppar från istapparna
Känner doften av livet som återvänder
Ser hur naturen vaknar och jag med den







2 kommentarer:

Hannah sa...

Åååååhhh.... Du skriver så... underbart, så... ljuvligt äkta och ärligt.

ingridviola sa...

<3 Tack