9.08.2008
Tanken den var god
Nåja, ibland får jag en ide'. Den här gången tänkte jag göra lite hyss för mina vänner. Jag tog min textilspray (hade tyvärr bara dystra svarta) och resten av det klippta lakanet och sprayade det här. Sedan klippte jag det så att bitarna kom i årdningen "Jag tycker om er". Ikväll när det blev mörkt hängde jag upp lapparna på bykbandet utanför deras fönstrar för att vänta på morgondagen. Tanken var ju alltså att skapa frågan: "vem är det som tycker såhär mycket om oss?". Sedan for jag in o se på film med dessa glatt ovetande mänskor. Jag tänkte inte på att vännerna haft lite problem med stökiga och skrämmande grannar. Innan jag hann åka hem såg vännerna budskapet viftande på ett spöklikt sätt där ute i mörkret. Det hemska var att dom inte kunde urskilja om det var skrivet med blod eller inte. Oj nä tänkte jag men höll mig tyst och cyklade sedan hem tillsammans med mina skuldkänslor. Jag hann t.o.m. planera att jag erkänner om typ 5 år när dom är tillräckligt mogna att förlåta my sorry ass. Till slut måste jag öppna mig och skickade ett sms till en av de rädda. Som tur ledde detta bara till skratt. Ännu roligare hade det blivit om jag faktist hade sprayat texten med "positiva" röda färgen som jag tänkte till först. Då skulle dom bara ha blivit övertygade om att det faktist var blod på riktigt fast jag personligen inte ens skulle ha tänkt på blod när jag sprayade. Ojoj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


1 kommentar:
En av de rädda somnade skrattande, och då hon gick ut på moron skrattade hon ännu. Det verkar som om händelserna i huset gjort oss aningen paranoida :) Lite skrämmande såg det nog ut i natten, men blodet var nog ett skämt.
Fattar int hur du orkade hålla dig. Raate va vi sku ha fått fundera om du sku ha berätta om fem år!
Kramar från hysteriska huset
Skicka en kommentar